I bland känner jag mig som Mamma Mu.
Jag vill inte stå i spiltan med de andra korna, jag vill ut och bygga kojor med Kråkan!
Men just nu är jag tjudrad.
Kråkan bygger utan mig.
Jag är avundsjuk på Kråkan men försöker att inte vara missunnsam.
Men jag står och stampar och frustar. Känner mig lite deppig i bland, till och med.
Det är svårt att njuta och ta-tillvara-på-den-korta-tiden bla bla, när man har tusen roliga planer och idéer i huvudet som inte går att genomföra!
Men snart!
Då kommer jag likt MammaMu sitta högst upp i en gran och vifta på hornen!
Härligt! Men högst upp i en gran... med din höjdskräck, kan det verkligen vara ett mål?? Hihi... fattar vad du menar..... Ses på tisdag!Kram
SvaraRaderaÅhh...jag förstår preciiiis hur du känner. Men den tiden kommer, kämpa på! Många kramar
SvaraRadera