Bokmalen är i högform

Eftersom jag känner mig som en rastlös pensionär med ålderskrämpor försöker jag roa mig så gott det går på dagarna.

Min outfit: Mannens långkalsonger bakofram, Stor osmickrande tunika och tofflor

Min promenadrunda: Soffan - köket- soffan - toan - brevlådan - soffan - toan - sängen.

Min underhållning: Ljudböcker! Efter Huvudjägarna som jag recenserade tidigare har jag även lyssnat på:

• Karin Fossum - Jag kan se i mörkret
• Lars Kepler - Eldvittnet
• Karin Brunk Holmqvist - Kaffe med musik

Just nu är jag igång med Lucy Dillon - Hundar hus och hjärtats längtan

Liten recension:
"Jag kan se i mörkret" var lite av en besvikelse. Jag har läst så gott som allt av Karin Fossum men den här behöver man inte läsa... Jag lyssnade på den utan att ha "läst på baksidan" vilket var bra för när jag i efterhand läste om boken stod hela handlingen där från första till sista sidan, sammanfattat på en halv A4.
Och ja, den var inte mer innehållsrik än att allt fick plats.

"Eldvittnet" var en efterlängtad fortsättning på "Hypnotisören" och "Paganinikontraktet". Dock var inte den här den bästa utav de tre. Den började ganska spännande men sen blev den väääldigt seg fram till slutet. (Som jag tyvärr hade listat ut tidigt).
Det luriga med att lyssna på en bok i stället för att hålla den i handen är att man inte vet när man läser sista sidan. Både trevligt och frustrerande ibland.
När jag var övertygad om att slutet (äntligen) hade kommit i den här boken, började den liksom om på en ny berättelse. Som dessutom slutar i en cliffhanger...

"Kaffe med musik" var en lustig liten bok. Ett perfekt break mot en deckare. Den handlar om fyra små tanter runt 70 år som åker på en bussresa till Tyskland. De förbereder sig, de åker dit, de är där, de åker hem.
Slut.
Det roligaste med den här boken var att uppläsaren lät precis som min sykurs-lärare Margit, och att jag lärde mig att kaffe med musik innebär kaffe med whiskey.