Blandat babbel om tankar, trädgård och tanter, rosor, resor och reparationer, sol, semester och sömnad. Ja, lite av varje helt enkelt!

söndag 30 december 2012

Näst sista dagen på året..

..tillbringar jag i sängen.
Dessvärre ensam.

Influensa invaderade min kropp i torsdags och jag har legat nerbäddad med feber sedan dess.

Björn, som också är grymt förkyld men inte febrig, fick ta Klas helt själv i ett par dygn. Jag kunde höra hur det lagades mat, lektes och busades nere från köket. Mysigt.
Det bådar gott inför Björns pappaledighet som startar vid årsskiftet.

Jag lyckades inte ta en enda bra bild på Klas på julafton..


onsdag 26 december 2012

Klas 9 månader!

Dagen innan julafton blev lillknodden nio månader!
Nu har han varit lika länge utanför som inuti!

Han utvecklas i ett rasande tempo. Det känns som att han lär sig något nytt varje dag!
Bara under julhelgen har han lärt sig krypa på knäna (ålade för att ta sig fram tidigare), smacka med tungan mot gommen (låter tydligen omåttligt roligt) samt vinka till allt och alla (mormor, morfar, granen, sig själv i spegeln m.m.)
Det han främst har jobbat med sedan åtta månader är att stå. Nu vill han stå upp hela tiden och reser sig upp mot allt! Flitigast tränar han i spjälsängen... vilket i och för sig är bra, för där landar han mjukt när han faller. För ramlar gör han nio gånger av tio.

Förra veckan var första gången som han sov längre är tre timmar. En utav nätterna fick jag sova hela sju timmar i ett sträck! Första gången det hänt sedan han föddes!
Men nu är nya tänder på väg så nu är det värre än någonsin. Natten mellan juldagen och annandagen lyckades jag skrapa ihop fyra timmars sömn med tre avbrott för runtvyssande av ledsen bebis.
Jag var säker på att det var framtänderna i överkäken som vi väntade på men när jag tittade efter i dag så har tänderna bredvid de två i nederkäken tittat upp! Men de där uppe ligger näst på tur, som två bulliga blåsor.

Klas personlighet blir mer och mer tydlig. Det går att skoja och busa med honom mer och han älskar när folk kommer fram och pratar med honom. Han är alltid avvaktande i början när han hamnar på ett nytt ställe och vill sitta i mitt knä innan han känner sig redo att leka. Men sen tar han snabbt kontakt med andra i rummet. (Flirtar med pensionärerna på fiket, eller klappar lite på kompisarna på Öppna förskolan)
Han är mer mammig än tidigare men andra får ändå hålla honom.
Att sitta och leka själv funkar i perioder, men oftast vägrar han. Även om han sitter med mängder av roliga grejer runt om kring sig på köksmattan och jag står och diskar en meter i från, gnäller han och drar i mina ben.

Lyssna och smaka är favoritsinnena. Lyckan är total när han får stå i badrummet och hålla sig i badkaret; suga på kanten och slå med handen så att det tjongar!