"Källaren" del 2

Jag var helt säker på att vi hade en gammal hink med vit takfärg. Jag har ju snart målat om varenda tak i den här kåken, köpt litervis med färg. Inte behöver vi köpa ny till källaren!
Så var nu alltså inte fallet. Färgen är uppenbarligen slut.
Hm...
Bruten vit fasadfärg, ett par år gammal, har vi dock mycket av... och silikatfärg, sån som man målar betong med...

Konsten att gjuta igen en brunn...

Just nu pågår renovering av källare i det Ekblomska hemmet.
Eftersom vi köpt oss ett gammalt (skrutt) hus finns det alltid något att hugga tag i. Den här vintern har det blivit källarens tur.
I höstas målade jag väggarna vita och köpte en miljon plastbackar som vi sorterat alla bra-att-ha-grejer i. Tyvärr stoppades allt vidare arbete upp av en liten konflikt beträffande golvet.
Måla? Klinker? Bergomatta?
Nu äntligen har vi enats och inhandlat en heltäckningsmatta, en sån man har på balkongen fast blå-grå och inte gräs-grön. (Vi håller tummarna att den andas och inte börjar mögla på vårt betonggolv...)
Toppen!
Just nu gjuter mannen igen en golvbrunn, som av någon idiotisk anledning är mitt i golvet. (Brukade man spola av sig eller sina saker mitt på golvet i sin oisolerade källare på fyrtiotalet?)

Min man är verkligen en hejjare på att gjuta! Bildbevis kommer. Hehe..

En natt med kungen

I natt drömde jag om kungen!
Jag hade bjudit hem honom på middag.
Tydligen bodde jag fortfarande hemma hos mor och far för det var dit han skulle komma.
Jag var precis så där nervös som jag tror att jag hade varit i verkligheten.
Tillslut kommer han i varje fall. Jag bjuder in honom och han får sätta sig i soffan, en gammal, låg, vit som mina föräldrar hade när jag var barn.
Jag sätter mig på ena sidan och min lillebror på andra. Vi sätter på tv:n och börjar äta tacos.
Där vaknade jag.

Dag 13

"Vardagslyx"

Det första jag kommer att tänka på när jag vill lyxa till det på vardagen är mat och dryck.
Hemgjorda köttbullar, nybakat bröd, efterrätter, en box med gott vitt vin i kylen på sommaren, färska bär, spontana restaurangbesök, riktig parmesan på pastan, dyr glass, egenpressad apelsinjos, osv.

Vardagslyx för mig kan även vara:
Sova tills man vaknar
Se två filmer på rad
Ge frisören fria händer
Ligga på en brygga i solen och blunda
Gosa med ett djur
Snittblommor
Tända mängder med värmeljus
Måla naglarna
Oplanerat biobesök
Nya sängkläder

När jag läser vad jag skrivit inser jag att jag är dålig på att vardagslyxa. Jag är väldigt dålig på att skämma bort mig själv. Jag är alldeles för duktig på att kolla prislappar, koka snabbmakaroner och köpa tråkigt bröd. Tänker ofta "jag är inte värd mer". Jä**a jantelag! Det får bli ändring på det! Mer njutning och mindre Felix små delikatessköttbullar!

Kanske ett nyårslöfte?

Malibo beach, Thailand, 2009

Om jag åker tillbaka till Thailand kommer jag garanterat åka hit igen!

Här kan man snacka vardagslyx!

Dag 12

"I min handväska"

I min handväska den 19 december:

• en plånbok (som knappt går att stänga, ej pga för mycket pengar)
• nio julkort jag glömt köpa frimärken till (blir vanliga på dem, ej jul)
• fem kvitton (typ Hemköp)
• en påse tuggummin (Extra, melon påstås det, tvål/kemilektion skulle jag säga)
• en ask med två öronproppar (alltid bra att ha, speciellt när man sover i samma rum som mamma)
• en handkräm som luktar ros (men är inte speciellt bra)
• nyckelknippan (med en mängd nyckelringar bla en tyggiraff som hängt med i NIO år!)
• fem ipren (man vet aldrig, helt plötsligt kan bakfyllan eller mensvärken slå till)
• ett lila nagellack (köpt speciellt till årets julbord på jobbet)
• en liten rund spegel (aha! var det där den va!)
• en halv nagelfil (var är den andra halvan?)
• ett gammalt puder (har säkert hängt med sedan högstadietiden)
• ett läppglans (lila, kladdigt)
• en tändare (till gravlyktor, inget annat)
• två örhängen var av det ena trasigt (hade tänkt reklamera, om jag hittar kvittot. Det är tyvärr inget utav de fem)

Jag har beräknat mitt liv

Du har levt i 10 250 dagar!

Testa du också: Här

Sex och en halv timme ljus, sjutton och en halv timme mörker!

SOLTIDER FÖR SVANESUND, IDAG

Uppgång		Nedgång
Soluppgång kl. 08:53 9 minuter senare än förra veckan		Solnedgång kl. 15:21 2 minuter tidigare än förra veckan

Inte undra på att man känner sig lite deppig!

Men snart vänder det! Bara 191 dagar kvar till midsommar!!!

(Beräkna dagar Här )

Förra sommaren i bilder:

Dag 11

"Mina syskon"

Jag har ett syskon. En lillebror som är tre år och 15 dagar yngre än jag.
Jag skulle kunna skriva två olika sorters beskrivningar av min bror. En om den lille, snälle Robin som kröp baklänges över trösklar eller började gråta när han såg Alfons Åberg stjäla kakor ur farmors kakburk. Som byggde miljarder modellflygplan och kokade potatissoppa åt hela familjen en dag i veckan. Som ALLA barn på gatan ville leka med och precis som jag kämpade och slet i skolan för att få betyg.

Eller så skulle jag kunna skriva om den slösaktiga, bortskämda Robin som inte kan hålla i pengar och som föräldrarna måste "rädda" varje gång pengarna/ölen är slut. Som aldrig köper födelsedagspresenter till någon fast man alltid ger honom...

Men det är inte lika roligt. Jag har alltid älskat min bror och kommer alltid att göra det. No matter what.

Nu bor han i Norge, är dagisfröken förskolepedagog, dansar streetdance, shottar mintu och lever livet.

Puss på dig brorsan!

Dag 10

"Mitt favoritplagg"

Mitt favoritplagg har länge varit mina termobyxor.
Anledning:
1. De är varma
2. De låter härligt när man går i dem
3. Jag förknippar dem oftast med något roligt, tex skidåkning
4. Alla som har termobyxor ser snygga ut
5. Man kan ha vad som helst under

Dom här ser sköna ut!
Vilket är ditt favoritplagg?

Dag 9

"Min tro"

-Min tro är klen och klokskapen ringa (citerar favoritbloggaren; mystiske Wayne)
Jag är både döpt och konfirmerad men är ungefär lika intresserad av Jesus som av fotboll och religion som av sport i allmänhet.
Men om den där guden (eller viken gud som helst) ger ett tydligt tecken på att han/hon finns på riktigt så lovar jag att ändra mig.
Jag kan tänka mig att en eller flera gudar var bra att ha för väldigt länge sedan, när man inte riktigt visste varför det åskade, eller folk dog. Då var det nog jätteskönt att kunna samlas kring tanken att det var någon större makt som var med i spelet. Men sen startade eländet. Alla måste tro på samma gud. Korståg, avrättningar, självbombare i guds namn och jag vet inte allt. Jättesorgligt.

Tomtar tror jag däremot på! :)

Dag 8

"Ett ögonblick som förändrade allt"

Mitt största ögonblick som förändrade allt, som jag kommer på nu, är när jag träffade min man i verkligheten första gången J
Jag var 20 och han 26, han hade hittat mig på "Passagens" kontaktsida på internet. (Det var på den tiden det var lite fult att ha kontaktannons på nätet, det var dessutom gratis.) Jag gjorde praktik i Göteborg medans jag gick i skola i Uddevalla.

Eftersom det var omständigt att pendla varje dag fick jag bo hos min underbart snälla kompis F, på en luftmadrass på golvet i hans minimala studentlya med kök i korridor. Så bodde jag i några veckor, innan jag bestämde träff med den där kille på Passagen som jag snackat med ett par månader.

Han skulle jobba natt och jag hade precis slutat för dagen på praktikplatsen när vi möttes vid "kopparmärra" på Kungsportsplatsen. Bland det första han sa var "Jag har planerat" o.s.v. Jag föll pladask! Han hade planerat! Han hade tänkt! Underbart! Det var helt klart ett ögonblick som förändrade allt!

 

Dag 7

"Mitt husdjur"

Det här är katten Magneto som flyttade in hos oss i oktober.

Han föddes i maj för fyra år sedan. Han blev studenten Kristinas katt och fick namnet Magneto (vet inte om det är ifrån ärkeskurken i X-men eller om det är att färgen på magnetfärg överrensstämmer med hans päls). Han växer upp i Kristinas kollektiv i Göteborg. Där bor han i ca tre år. Glad och nöjd med livet, omtyckt av alla. Blir kastrerad, tatuerad och vaccinerad och får gå som han ville genom fönster och dörrar (är de inte öppna så lär han sig snabbt att öppna dem själv).

Tyvärr bryter kollektivet upp och Magneto hamnade i kläm.

Han får flytta in hos Kristinas föräldrar men där bor redan en katt och Magneto vantrivs.

När vintern kommer väljer han att rymma. Kristina är förtvivlad. Hon letar överallt. Men han är försvunnen, antagligen död. Det var ju en riktigt kall och snöig vinter. Fram på vårkanten testar Kristina att ropa på honom i närheten av den gamla lägenheten som kollektivet hade flyttat ut ifrån ett år tidigare. Till allas stora förvåning dyker Magneto upp!!

Han blir infångad och förflyttad till en tjej som bor på landet utanför Alingsås, men tyvärr har hon redan två katter…

Magneto håller sig utomhus och hittar en familj i närheten som matar honom, tyvärr är de allergiska och kan inte ta in honom.

En räddningsaktion dras igång på Facebook. Kan någon ta hand om katten?

När jag var liten älskade jag katter! Mitt älsklingsgosedjur var en katt (Kattis), jag hade en kattplansch och en kattring. Men min familj har aldrig varit intresserade. (De är hundmänniskor.) Senare har en lätt kattskräck infunnit sig. De har varit läskiga mördarmaskiner som leker med bytet. Har läskiga klor och tänder, bajsar bajs som man kan få missfall av, klöser sönder möbler och drar in halvdöda djur i huset, kräks hårbollar och skräpar ner.

Trots detta skriver jag på Facebook att jag är intresserad av Magneto! Jag måste ha fått hjärnsläpp!

En dag befinner sig jag och mannen i ett hus utanför Alingsås och plockar in en svart katt i en nyinköpt transportbur, lägger en femtiolapp på hallbänken och åker hem.

 
Magneto älskar människor och hatar andra katter. Han har flera gånger bråkat med grannkatten Silla. En dag kom han in med ett stort sår på baken. Såret började vätska sig och ett besök hos veterinären blev aktuellt. Dränage, smärtstillande, antibiotika och tratt. Det visade sig även att han hade skabb i öronen och ingen försäkring…

Favoritplatsen är strykbrädan. Här har man utsikt över trädgården, kommer upp från våra kalla golv och får värmen av elementet under fönstret.

 Han kommer att få bo hos oss så länge det går. Men hans första matte Kristina finns som backup om det av någon anledning inte går att ha honom kvar i framtiden. Men vi har honom gärna här! Han är ett väldigt trevligt djur! Trots att han har dragit sina klor mot vår svindyra säng och stoltserat med en död mus så tycker vi om honom! Vår goa femkilos huskatt med "bitiga tassar" som ligger och spinner i mitt knä här framför datorn.

Dag 06

"Om det här var min sista dag"

Usch va hemskt! är min första tanke. Tänk om man visste vilken dag som skulle vara den sista. Tur att man inte vet. Men jag tänker ofta på det. Särskilt när jag är ute och kör bil... Då kan jag tänka morbida tankar som "Nu kommer de som hittar mig död i diket säkert undra varför jag åker runt med en strykbräda och en liten lastpall i bagaget" eller "den här låten på radion är riktigt bra! Tänk om det blir den sista jag hör".

För typ hundra år sedan såg jag ett Star trek avsnitt som har fastnat i mitt huvud.
Jag är inget fan så jag vet inte vad de heter eller vad de hade för arbetsuppgifter ombord på rymdskeppet, men jag tror att det var den kvinnliga kaptenen det handlade om.
Hon hade hittat mannen i sitt liv. (Nån snubbe från en utav de där planeterna de passerar)
Han hade allt, snygg, trevlig, ja, hon var förälskad och han också.
Sen visade det sig att han inte skulle leva så länge till. Och det pga att de hade bestämt att på hans planet att ingen fick bli äldre än 65 (minns inte riktigt exakt ålder). Så på sin födelsedag skulle han bli tvungen att dö.
Jag minns hur de diskuterade detta fram och tillbaka och hur förtvivlad kvinnan var. Men han var fast vid övertygelsen om att det var rätt, och var tacksam över att fått träffat henne och varit så lycklig den sista tiden i livet.

Att leva som om det var min sista dag verkar väldigt jobbigt. Då skulle jag äta en massa onyttigt, dricka champagne, ringa till alla jag känner, gråta och skrika, dricka lite mer, tvinga min man att vara hemma från jobbet, krama ihjäl min katt, äta ännu mera.
Nej det skulle inte funka. :)
Jag fortsätter att leva i tron om att jag kommer bli hundra!