Bokrecension

Nu, äntligen, har jag läst ut boken som legat påbörjad på nattduksbordet i minst ett halvår!

Det är en fransk författare som skrivit en berättelse om en adress i ett finare område i någon stad i Frankrike, antagligen Paris.
På adressen bor flera rika familjer i flotta våningar men även en kvinnlig portvakt.
Portvaktskvinnan är en änka i femtioårsåldern som snöat in på att vara så som hon tror att en portvakt ska vara. Sur och trumpen, ständigt tittande på tv. Men i själva verket är hon djupt filosofiskt lagd, gillar flott mat, och svår litteratur.
Jag blev deppig när jag läste om henne. Blev irriterad på att hon försökte vara någon hon inte var. Att hon gjorde sig så liten och obetydlig.
Men jobbigast var det att läsa om den tolvåriga flickan i den fina familjen några trappor upp.
Hon kände sig missförstådd, tyckte sin familj var idioter och hade bestämt sig för att ta livet av sig och elda upp lägenheten på sin trettonårsdag.

Mer än halva boken handlar om dessa två personers syn på omvärlden och sig själva. Den ena mer deprimerande än den andra.

Sen flyttar en japansk snobb in i huset.
Då börjar det bli lite bättre stämning i boken. Men när man tycker att det varit ett lite gladare kapitel avslutas det med att japanen berättar om sorgen efter sin avlidne fru.

I efterhand borde jag inte ha blivit så överraskad av slutet, men det var minst sagt uppfriskande!
De sista tjugo sidorna räddade faktiskt hela bokens heder.

När jag googlat på titeln hittar jag bara positiv kritik. Såld i 1,2 miljoner exemplar, fem stjärnor av fem möjliga osv...

Jag ger den en. En i stället för noll tack vare slutet.